I en gammal industrifastighet i centrala Eskilstuna döljer sig en av stadens mest levande musikmiljöer. Här driver Mattias Green en studio där analogt och digitalt möts – och där både etablerade artister och nya talanger hittar sitt sound.
Hissen tar mig högst upp i en äldre industrifastighet i centrala Eskilstuna. Där, bakom en anonym dörr, ligger Skyline Recording Studios.
Jag möts av Mattias Green, som sedan fem år tillbaka äger studion – en plats som dokumenterat artister och band i över tre decennier.
Vi slår oss ner i loungen. Medan kaffet bryggs berättar Mattias om hur allt började.
– Jag hyrde först ett rum här i studion av den dåvarande ägaren Bosse Edving. När han sedan gick i pension fick jag möjligheten att ta över. Det var mitt under pandemin, säger han.
Att driva studio i en tid där tekniken förändras snabbt kräver både investeringar och passion.
– Jag fick teknisk hjälp och uppdaterade allt till toppklass. I dag är ju nästan allt digitalt, men i köpet ingick faktiskt en analog bandspelare som fortfarande fungerar. Nästa vecka kommer ett band hit för att föra över sina inspelningar till den – just för att få det där varma, analoga ljudet.
DIGITALT KONTRA ANALOGT
Trots nostalgin kring äldre teknik ser Mattias tydliga fördelar med dagens digitala arbetssätt.
– Den största fördelen är hastigheten. Det går snabbt att spela in, och man kan enkelt klippa och justera om något blir fel. Förr fick man ofta spela om allt tills det satt. Samtidigt hade man då större budgetar och mer tid.
BEHÖVS STUDIOR I LAPTOP-ERAN?
Med dagens teknik kan musik skapas nästan var som helst – men behovet av riktiga studior finns kvar.
– Så länge det finns band kommer det att behövas större studior. Vissa saker, som att spela in trummor, är svåra att göra hemma. Många kommer hit just för det och gör resten själva. Dessutom finns det inte så många ”riktiga” studior kvar längre, så jag tror att efterfrågan består.
Utöver inspelningsverksamheten hyr Mattias även ut arbetsrum till musiker och kreatörer.
Här arbetar bland andra singer-songwritern Angelina Pavanelli, elektro-duon Sebastian Opava och Markus Hermanssensamt Martin Roos – tidigare manager för Kent – tillsammans med sin fru Åse, som producerar talböcker.
EN BLANDNING AV HOBBY OCH YRKE
Att driva studio är kanske inte vägen till snabba rikedomar – men det går runt.
– Oh ja, säger Mattias med ett skratt. Jag har till och med unnat mig en elcykel. Men allvarligt talat är det en blandning av hobby och arbete.
ARTISTER SOM SATT SPÅR
Under åren har en rad artister passerat genom studion. Bland dem finns dansbandet Larz-Kristerz, som spelade in sin ”dansbands-EPA-dunk” här, vilken senare belönades med Guldklaven i Malung.
En annan återkommande artist är Jasmine Kara.
– Hon tog tåget hit från Stockholm och gillade närheten till stationen. Hon jobbade snabbt, skrev texter på plats och satte ofta sången på första tagningen. Otroligt musikalisk.
Mattias nämner också sitt favoritband, Den Flygande Bokrullen.
– Taket höll på att lyfta när de spelade in här. Det är ett fantastiskt drag i deras musik.
Bland andra roliga inspelningar finns även bandet Fatboy, artister som SE-Quartet samt Tuomo Haapala & Marie Selander och många fler förstås.
ETT MÖTE I BERLIN
Nyligen besökte Mattias den legendariska Hansa Studios i Berlin, där han stötte på producenten Michael Ilbert.
– Jag blev lite starstruck och sa: ”Hello, I’m Mattias from Sweden.” Han svarade då: ”Hello, I’m Michael from Sweden.” Vi skrattade åt att vi stod där, två svenskar i Berlin, och hälsade på engelska med varandra.
HUR SKA MUSIK LYSSNAS?
För Mattias handlar musik inte bara om skapande – utan också om hur den upplevs.
– Vinyl är något speciellt. Ljudet känns varmare och man lyssnar mer aktivt. Omslagen ger också ett mervärde. Samtidigt använder jag streamingtjänster som Spotify när jag är ute och går. Då är det oslagbart att ha hela världens musik i fickan.
MUSIK I BLODET
Mattias är själv musiker i grunden, med trumpet, flygelhorn och elbas som sina främsta instrument. Han växte upp i en musikalisk familj – pappan var hornlärare och mamman fiollärare i Eskilstuna.
– Jag satt ofta med på orkesterrepetitionerna som barn. Det fanns ingen barnvakt, så jag fick följa med, berättar han och skrattar.
I dag blir det färre liveframträdanden för honom, då studion tar det mesta av hans tid.
När det gäller musiksmak rör sig Mattias mellan genrer.
– Jag lyssnar mycket på svängig synthmusik, blandat med akustiska inslag. Nils Frahm är en favorit. Jag lyssnar också på modern jazz – och på senare år har jag även börjat uppskatta rock, mycket tack vare Kent.
Jag tackar Mattias för kaffet och ett gott samtal och lämnar Skyline Recording Studios med en känsla av att musiken är viktig.